?

Log in

agnieszka in babelsbibliotek

Studio 60 on the Sunset Strip

"Strictly speaking, I've never needed a special reason to have trouble writing, but what's your point?" ~Matt

I höstas började NBC att sända Aaron Sorkins ("Vita huset") nya tv-serie. Den var riktigt hypad av kritiker innan, men verkar inte riktigt ha hållit kvar succévinden. Vilket är konstigt för det här är allvarligt talat den bästa serien på amerikansk tv just nu. På riktigt. Tyvärr så har inte heller publiken hittat till serien, vilket gör mig rädd och orolig att den kommer att läggas ner nu efter första säsongen.

"Studio 60" är ett drama om vad som händer bakom kulisserna på en fiktiv livesketch-show, särskilt författaren Matts och den exekutiva producenten Dannys liv, men också alla andra som är viktiga för en tv-serie. Och just att säga drama är viktigt, det är inte en komediserie man tittar på, även om en del sketcher kommer med när karaktärer "pitchar" eller delar av den fiktiva showen visas, men det handlar om människorna bakom scen, deras liv och allt sånt. Och ibland så kommer människorna in i röda hummerdräkter och frågor Matt om den ser ok ut. (Varpå han först säger "den är ok" för att sedan ropa tillbaka personen och fråga: "det ska vara en hummerkostym, eller hur?"). Iaf.

Vad jag vill säga är att "Studio 60" är oerhört välskriven. Känslan att titta på ett avsnitt är som att bara glida in i en annan värld, och det är hemskt när avsnittet tar slut. Hur kan jag säga att den är välskriven? Karaktärerna, handlingen, de små fyndigheterna och de stora skämten, allt bygger upp känslan och funkar på ett berättelseplan, som gör mig alldeles lycklig. Och skådespelarna sköter sig också bra. Jag har alltid trott att orsaken till att jag älskade Josh i "Vita huset" var att han var en skitstövel och bad boy, som alla vet så faller jag direkt för dem på tv (ex: Spike, Logan Echolls). Men här är Bradley Whitford helt underbar i en roll som, ärligt talat, är ljuv. Nu i senaste avsnittet har han bett 39 vänner att skicka rekommendationsbrev till kvinnan han är förälskad i (några av vännerna: Martin Scorsese och den tredje earlen av Kent).

Serien handlar till stor del om att skriva, mycket handlar helt enkelt om att hitta på material till nästa show och vad utspelar sig i "the writer's room" när man försöker hitta på det. Det är fruktansvärt roligt att se människor som lever på att skriva ha precis samma problem med att komma på vad man ska skriva som vem som helst. Det är väldigt lätt att känna igen sig, som till exempel Matt blir avbruten i sitt "skrivande" av Danny för att pratas vid, i slutet av samtalet säger Matt helt enkelt: "Can I go back to staring at the empty screen now?"

En annan viktig beståndsdel är att "Studio 60" är ett politiskt program. Många av karaktärerna är väldigt idealistiska, och en hel del heta frågor (amerikanska sådana) som äktenskap för homosexuella, att lägga in "time delay" på nyheter och abstinens som preventivmedel, diskuteras. Den tar också upp moraliska frågor, både när det gäller tv-mediet och livet i allmänhet. Showen tar tydligt ställning som liberal, vilket också är intressant, för jag tror att man kan säga att många tv-program faktiskt har en ideologi utan att säga något, medan "Studio 60" är helt öppen med det och faktiskt också visar en villighet till att diskutera genom att låta icke-liberala grupper komma till tals.

Men alla är inte helt förtjusta i "Studio 60". Jag tror att mycket kan ha att göra med att man förväntar sig något annat när ser hör beskrivningen. Jag trodde helt klart att det skulle vara mer sketcher och sånt, och det tog ett tag för serien att komma igång ordentligt, tyckte en del personer (jag älskade den från första början). Många i USA är också av uppfattningen att Sorkins serier inte är för den vanliga människan, nästan som om man behöver vara extra smart för att förstå dem, men det är fullständigt skitsnack. Visst, det är en riktigt bra och smart serie, men alla kan njuta av den om det kan tänka sig att gilla kvalitet. Man kan kanske tycka att den är lite jobbig om man är riktigt konservativ...

Helt enkelt: se den! För att avsluta: "Come to think of it how come I'm the only Jew in a comedy writer's room?" ~Matt
Tags: ,

Comments